Aktuellt

Året var 1966. Sverige fick färg-TV, den första Gävlebocken uppfördes och Östen Warnerbrings ”En sommardröm” regerade på Svensktoppen. Och inte minst – det alldeles nybyggda Tekniska nämndhuset invigdes på Kungsholmen. Vi träffade arkitekturhistorikern Martin Rörby för en rundvandring i huset.

Vi möter Martin Rörby i Tekniska nämndhusets reception. Här är originalkänslan intakt – trots olika renoveringar genom åren. Martin Rörbys entusiasm för ”TN” går inte att ta miste på.

– Det här är ganska fantastiskt, stengodsrelieferna som Gunnar Larsson har gjort och det här entréstråket som ju egentligen är som en öppen sydländsk arkad med bara ett glasmembran mot gården.

Tekniska nämndhuset ritades av fastighetskontorets arkitekter Nils Sterner och Carl-Olof Deurell. Walter Bauer var trädgårdsarkitekten bakom de tillhörande utemiljöerna. Tanken att uppföra en gemensam byggnad för de tekniska nämnderna hade funnits länge. Tanken på att flytta ut en del av de verksamheter som fanns i Stadshuset hade funnits länge. Redan i slutet av 1930-talet utlystes en arkitekttävling som vanns av Gunnar Asplund, men då gällde det ett socialt nämndhus. De planerna rann ut i sanden, men den aktuella tomten i kvarteret Klamparen var fortsatt intressant och 1960 fattade stadsfullmäktige beslut att förena de tekniska förvaltningarna i ett nytt hus på platsen.

Trapphus i Tekniska nämndhuset. Foto: Fastighetskontoret.

Martin Rörby berättar att det fanns stora ambitioner med Tekniska nämndhuset eftersom det hade en koppling till Stadshuset – delar av nämndverksamheten flyttades från Stadshuset hit. Därför var det viktigt att Tekniska nämndhuset hade en viss dignitet i utformning och material. I husets publika utrymmen märks bland annat ekebergsmarmor, väggar i puts- och målningstekniken strucco lustro samt stengodsreliefer i sgrafito av konstnären Gunnar Larsson.

– Materialiteten i det här huset är ju väldigt påtaglig i de publika delarna. Det är uppenbart att ambitionen har funnits när det här har ritats, från stadens sida och från arkitekternas sida, att göra någonting som är värdigt att vara en satellit till Stadshuset, säger Martin Rörby.

Moderna funktioner i elegant kostym

När Tekniska nämndhuset stod klart var det ett av landets största kontorshus och en arbetsplats för drygt 1100 personer, de flesta med eget tjänsterum. Inredningsarkitekt var Sven Kai-Larsen. Byggnaden rymde en mängd funktioner, däribland telefonväxel, bibliotek, stadsbyggnadsexpedition, repro- och mediaavdelning, modellverkstad, tryckeri och en stor restaurang för de anställda. Vi promenerar genom huset och går förbi ett mötesrum som en gång i tiden huserade biblioteket.

– Det rummet har jag upplevt och det var ju ett av de finaste rummen i huset, säger Martin Rörby.

Det gamla biblioteket i Tekniska nämndhuset. Foto: Simon Sobczyk. Foto hos trafikkontoret, fastighetskontorets arkiv (1919-1992).

Levande fasad och utsikt

Utöver släktskapet med Stadshuset och material av hög kvalitet lyfter Martin Rörby ytterligare två saker som sticker ut med Tekniska nämndhusets arkitektur. Dels placeringen i staden där byggnadens flyglar skapar gröna gårdar med utsikt mot vattnet, men också husets säregna fasad.

– Vi har rött tegel och de här ”glidande” fönsterpartierna, där varje våning har sin egen rytm. Det är ett skickligt sätt att balansera ett hus som har en väldigt stor skala. Hade de inte gjort så hade det blivit väldigt enformigt.

Inspirerat av Aalto?

I vissa källor förekommer uppgiften att inspirationen till Tekniska nämndhuset kom från Folkpensionsanstaltens huvudkontor i Helsingfors, uppfört 1953 – 1956 och ritat av Alvar Aalto. Och visst finns det likheter byggnaderna emellan, inte minst avseende bibliotekets utformning. Även om det är svårt att vara säker står det klart att Aalto hade en stark ställning vid tidpunkten.

– Hans stjärna vad väldigt högt stående i början på 60-talet helt klart. Det var ju han, Mies van der Rohe, Le Corbusier.. De hör ju till den generationen som banade väg för den nya tidens arkitektur, så de var ju fixstjärnor i någon mening, säger Martin Rörby.

Vad tycker du att dagens arkitekter kan lära av Tekniska nämndhuset?

– Jag tycker det visar på att det går att bygga ett i grunden väldigt rationellt kontorshus med hög ambition. Man har satsat mycket på kvalitet i material och i rumsupplevelser. Exteriören och de publika delarna har någonting tidlöst över sig, som jag vill påstå i mångt och mycket har samma kvaliteter som Stadshuset hade när det stod färdigt på 1920-talet.